Glädjen gick över i stor sorg!

Jag brukar säga att vara uppfödare är en konst i sig…tålamod, och tålamod igen, envishet och styrka, inget för mesar och blödiga typer! Vi har aldrig upplevt en sådan händelse som i fredags, och önskar ingen det! Coco blev en killer, stressad och förvirrad. i människovärlden heter det psykos…plötsligt ville hon döda sina ungar och lyckade med en, två räddade jag livet på, men dock bara för en dag, fick sår och svårt chockade. Jag/vi i familjen har vakat i 4 dygn över Coco och nu henne enda gossebarn. Stressen gick över, sakta har känslorna gått mer åt modershållet och äntligen är hon sig själv igen. Vi får vara lyckliga över lillkillen som är kvar. Han äter som en häst och verkar må toppenbra.

Ja,  att var uppfödare av fyrbenta har sina sidor…men jag ger aldrig upp mina älskade djur…aldrig!

6 svar to “Glädjen gick över i stor sorg!”

  1. Verkligen tragiskt.. Har hört mycket om detta med de tidiga F-katterna, och någon enstaka gång bland de ”vanliga”. Jag känner djupt med er, det är som sagt ingen dans på rosor detta med uppfödning… Man får leva för den stora glädjen som kommer med medgångarna. För de kommer ju också.
    Sköt om er prins, han är säkert mycket speciell eftersom han finns hos er än.
    *Styrkekramar*

    • Tackar så mycket för styrkekramar…det behövs, TAAACK! Nu är det mycket bättre och Coco är den underbara mor som hon brukade vara!
      Jag har också läst om detta, att honor kan börja äta upp sina ungar! Joen bruka säga att naturen är vis…men är tvekasam i vårt fall. Alla fyra var så fina, såg
      i mina ögon helt friska och välskapta ut. Men kanske visst och kände Coco något annat!? Lillkillen som är kvar är gudomligt fin och tjock just nu…ser ut att kunna bli en utställningsstjärna,
      power i den lille leopardungen och mönster att häpnas över! Ja, vi får se hur han utvecklas! Kramar J

  2. Tänker på er och underbara Cocco! Kramar på er alla från oss på Svedberga!

  3. Har just läst det fruktansvärda och obegripliga som hänt med katteriet.
    Tur att Ni lyckades rädda en liten unge. Tydligen kan även katter få psykos såväl som människor, grymt och tragiskt i alla fall.
    Ta väl hand om lillgrabben, han blir säkert ett praktexemplar.

    Stora kramar till två/fyrbenta varelser på Klockaregården.

  4. Hade ingen aning vad ni råkade ut för! Hemskt… men det är nog kankse det som hände mig också då. Hon låg på nån av de små… man vet ju inte vad hon gjorde hela nätterna. Tänkte bara eftersom de inte hittade nåt annat…
    Jag håller verkligen tummarna för den lilla prinsen som är kvar. Det blir ju lite speciellt, och man kommer nog den individen extra nära! Hoppas ni har det bra och vi ses på klubbmästarskapet i Stockholm! Kram Diana och katterna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: